Omvendt frelse

De som er med:

• Olof Helmersson, tidligere vekkelsespredikant, nå frafallen, reiser tilbake til det indre av Västerbotten for å ”avfrelse” befolkningen igjen, flytter inn hos
• ekteparet Ivar og Asta,
• Gerda, svært gammel, venter på å dø, er fremdeles troende, og er den eneste igjen fra den tidligere så store forsamlingen, bortsett fra
• den betydelig yngre Marita, som har en viss forbindelse med vår venn vekkelsespredikanten, uten å røpe for mye,
• Gideon, også et tidligere forsamlingsmedlem, som er blitt blind i sin alderdom,

  ”För sin egen del, sade Gideon, litade han i huvudsak till dikena. Myrdikena och skogsdikena som ofta mötte landsvägsdikena. Om man höll sig till dikena kunde man aldri gå vill. Sedan urminnes tider, sade han är det dikena som håller den här bygden samman”.

• Ekteparet Kristina og Stocholmaren som... nei det kan jeg jo ikke røpe men moro er det ikke, men forfatteren har sin lune måte å beskrive tragedien på typisk for ham, men det er ikke greit å være innflytter på sånne små steder, det veit jo alle,
• Lokalredaktøren, som bare får lov til å skrive lokalstoff og små notiser, og
• Karl XV spiller også en rolle.
• Med flere, både levende og døde som vi kjenner igjen fra andre av forfatterens bøker.

”- Det är förbjudet att tala med de döda, sa vaktmästaren. Kyrkorådet har förbjudit det.
- Det kände jag inte till, sade Olof Helmersson.
- Vi är goda protestanter, sade vaktmästaren. Vi förlitar oss på Martin Luther. Hos oss är de döda verkligen döda”

Ja det er altså Torgny Lindgren som er tilbake i glesbygden i Västerbotten og jeg regner med at det er ham selv som er "en utflyttad gammal författare som hade återvänt för att sitta i Alexander Bomans uthus och en aning sorgsen skriva sin sista bok från en hembygd som han ofta beskyllts för att själv ha uppfunnit".

Hensikten med boka er etter forfatterens eget utsagn å ”skriva den muntra berättelsen om avkristningen och avfolkningen av inlandet". Dette kunne ha vært buskis av verste sort, for eksempel da Gerda mottar nattverden rimelig påseila av Norrlandsk Akvavit, men det er ikke denne forfatterens stil. Den er derimot preget av”all den säregna och sorgsna sanningslidelse som kännetecknar oss som kommer därifrån” .

Forfatteren er kanskje mest kjent for triologien Hummelhonung, Pölsan og Dorés bibel som jeg har blogget om før. Disse er muligens strået vassare, men Norrlands Akvavit er sterk(t) nok og godt krydret.

Boka kan jo også minne litt om Lewis resa av Per Olof Enquist, som handler om den kjente vekkelsespredikanten med samme navn, fra samme sted i Sverige men uten den lune humoren. (Men - ikke dårlig den heller). (Hans frafalne kollega i Norrlands Akvavit er derimot rein fiksjon. )
For ikke å snakke om den frafalne predikanten i Vredens druer av John Steinbeck.

Ellers synes jeg det er en visst slektskap mellom Torgny Lindgren, Claes Hylinger, og Stig Claeson som nettopp er død i følge denne bloggen. Så de som liker etc liker sikkert også etc men der kan jeg jo ta helt feil. Har for resten bare lest en barnebok av sistnevnte forfatter så det siste tok jeg litt ut av lufta. Til gjengjeld er barneboka absolutt å anbefale, ikke minst til høytlesning. Deichman, nå må dere følge med! Forfatteren er altså død!

Verken Dorés bibel eller Norrlands Akvavit er oversatt til norsk. For en forsømmelse! Deichman : feil språkkode på denne.

Og nå har jeg enda en gang gjort et forsøk på å få norske lesere til å lese denne forfatteren! Det skrives ikke bedre i Norden i dag!